I veckan skrev jag med en tränare på min sons fotboll. Jag skrev utifrån att sonen ska åka på läger och det behövdes en planering då han har jordnötsallergi och behöver ha en spruta med sig för detta samt att han haft ett epileptiskt anfall nyligen. Min oro tog över och det blev flera mail fram och tillbaka om instruktioner och förklaringar. Jag blev förvånad över hur bra bemött jag blev i min oro och hur seriöst en handlingsplan upprättades. Till sist skrev tränaren att jag förstår din oro då vårt äldsta barn har dygnet runt vård och vi ofta tvingas lämna över ansvar till andra…..…

Jag fann inga ord som var tillräckliga att svara med, då alla ord blev för små och ovärdiga. Jag ville skriva att min tro är att barnen väljer sina föräldrar och att deras dotter troligt valt ut dem för att de är personer som kan klara detta på bästa sätt. För djupt och känslig, tänkte jag…Jag ville skriva att jag förstår… men det är ju omöjligt att förstå. Jag ville skriva att min brorson haft samma situation så jag förstår lite…men då min brorson inte längre finns med oss på jordelivet (💜👼) ville jag inte komma in på det i mailet. Jag vill inte svara med rädsla eftersom jag tycker att det värsta är tystnad och undvikande när mottagaren ofta inte orkar ta in något så svårt. Jag skrev, suddade, skrev, suddade och svarade nånstans mitt emellan ovan.

Ett helt nytt perspektiv kom framför mig och mailen med tränaren kom att bli veckans ”re minder”. Jag har, som många av oss, en tendens att oroa mig för olika saker. Jag stannade upp och tänkte; all min oro över dom där små sakerna är ju helt orimlig, när det finns människor som kämpar med riktig oro. Min oro för min son är så klart relevant men all annan vardaglig onödiga oro jag bär runt på!? Knappt medveten om den. Oro över att inte hinna klart något på arbetet eller oro över mina barns kommande skolbyte, eller oro över ett kommande möte osv.

Med detta blogg-inlägg vill jag be om ursäkt från oss alla triviala oroare ( som väljer att skriva under på det) till alla er som har en verklig oro 💜

Samtidigt så fyller ju oro och att uttrycka den en funktion för oss människor och vi utgår ofta från våra egna liv med stora och små utmaningar. Så ni riktiga oroare, ha överseende med oss, för det ligger i människans natur att uttrycka sin oro och att dela känslor med andra. Det är dock viktigt för oss alla att ibland stå över detta och se oss själva i ett lite större perspektiv och medvetet lyfta blicken och aktivt stoppa mycket obefogad dränerande oro.

Det sägs att 99% av vår farhågor är obefogade och att de aldrig kommer att inträffa.

Jag vänder blicken och mina tankar går istället resten av veckan till tacksamhet. Lagen om tacksamhet, en av flera av våra universella lagar. Tankens makt är så stor. Det finns mycket vi alla kan oroa oss för men även mycket vi kan välja att vara tacksamma för. Även om det är svårare vid vissa tidpunkter i livet för oss och för vissa av er som befinner sig i riktigt svåra situationer.

Med fokus på tacksamhet ökar vi inte bara vårt egna välmående utan i tacksamhet vibrerar vi på en helt annan energinivå som gör att vi får in mer av det vi väljer att fokuserar på, en magisk känsla samtidigt som vi bygger nya hälsosamma spår av minnen i vår hjärna. Tacksamhetövningar skapar ringar på vattnet för dig själv och andra runt dig och är ett kraftfullt verktyg. Till alla små och stora oroare; pröva att skänka ett par tankar varje dag i Tacksamhetens tecken. Gärna genom att skapa en rutin och exempelvis göra detta vid samma tidpunkt, gärna i skrift men annars i tanken. Du kommer uppleva en magisk skillnad. Det görs enkelt genom att avsluta dessa meningar:

Jag är tacksam för … ( min goda kopp te, ett givande samtal med kollegan, vädret mm.)

Jag är tacksam för …( att jag sa nej i dag, att jag litade på magkänsla, att jag tog mig en egen stund, att jag är jag mm.)

” Jag är tacksam över att ha förmånen att dela detta med dig i min blogg”

Namasté/MagiTarot💜